TILL MINNE
Friherren och f. statssekreteraren Johan Nordenfalk, Stockholm, har avlidit 86 år gammal. Hans närmaste är hustrun Anna-Lena, döttrarna Caroline, Sophie och Charlotte samt sonen Johan.
Johan Nordenfalk har verkat inom de flesta samhällssektorer. Efter juridikstudier i Uppsala och domarutbildning följde tjänster i Regeringskansliet vid Finansdepartementet under Gunnar Sträng, vid Industridepartementet med ansvar för de statliga bolagen, och vid Handelsdepartementet, där han under åren 1976–1978 var statssekreterare. Med breda intressen, aktivt engagemang och öppen personlighet hade han stort förtroende även i näringslivet och kunde inte minst med rollen som ordförande i Exportrådet och ledande befattningar vid Rederi AB Nordstjernan slå en brygga mellan de båda områdena. Han hade också tunga uppdrag inom enskild sektor som ordförandeskapen för Sveriges ridderskap och adel, European Landowners’ Organization, Nordiska museets och Skansens vänner samt ansvaret för släktgodset Blekhems säteri i Småland.
Hans engagemang i breda samhällsfrågor kom till synes i Kungl. Patriotiska Sällskapet, där Johan Nordenfalk var ledamot från 1978, vice ordförande från 1988 och ordförande under åren 2002 – 2016. Sällskapet är ett barn av 1700-talet och upplysningstidens framtidstro. En patriot var en människa som arbetade för det allmännas bästa, och i stadgarna understryks särskilt den enskilde medborgarens ansvar för rikets ekonomiska välfärd. Föga förvånande har han under många år i sällskapets ledning rört sig synnerligen hemtamt inom detta område.
Johan Nordenfalk lyckades forma målsättningen efter nya tiders krav utan att göra avkall på traditioner och ursprungliga syften. Med betydande arbetsinsats, sina kulturella intressen samt inte minst sin djupa erfarenhet av den finansiella världen har han styrt sällskapet framåt. Ett särskilt engagemang har han alltid haft för näringslivsfrågor, och sällskapets medalj för gagnerik gärning inom svenskt näringsliv har ända från början varit hans skötebarn.
Under sammanträdena i sällskapet har det varit högt i tak. Stämningen har frigjorts av hans inte sällan uppfordrande och provokativa uttalanden, en värme i engagemanget och av åtskillig uppsluppenhet. Aldrig slätstruken – varm i mötet – med ena foten tryggt förankrad i en annan tid och den andra i en löftesrik framtid. Sällskapet kommer att sakna honom mycket.